Dalkullan förlorad för alltid

Dramatisk rubrik, odramatisk händelse. Detta är ett inlägg jag borde skrivit för 2 månader sedan. Det är så definitivt. Borde ha detta som ett asylinlägg dit jag återkommer och påminner mig själv om hur kört det är. Fast det känns inte så jobbigt. Det är nästan som om jag lever mig in i att tycka det är jobbigt istället för att bara ta det för vad det är - inte så jäkla farligt.

Dessutom, snart kommer LinaS hem. Henne har jag ju sagt jag ska gifta mig med om jag någon gång får chansen.
Lina är:
karismatisk
karaktärsstark
vacker
het
humoristisk
charmig
omtänksam
fundersam
impulsiv
frigjord
praktisk
sinnesinvecklad
företagsam

ojoj... kan ju fortsätta listan hur länge som helst och jag hittar inga fel. Hade varit grymt spännande att se ifall jag kan falla för henne igen, som jag gjorde för länge sedan. Vi gav oss aldrig chansen. Ingen som ville försöka tillräckligt mycket för att övertyga den andre om att vi råkade gilla varandra. Dessutom har jag alltid tyckt hon var på tok för bra för mig.

Lina, kom hem nu. Hade varit så spännande att se vad som hände, om det fortfarande finns något, eller om vi till slut blivit bara vänner.